Träningslusten är tillfälligt vilse.

Är drygt en månad sedan jag skrev någon något på min blogg. Och då bör det finnas åtskilligt att skriva om kan man tycka, men denna höst har upplevts tyngre än någon annan höst på länge.
Träningsmässigt så har jag mer eller mindre lagt ner alla tankar på regelbunden konditionsträning. för stunden. Jag försöker simma en gång i veckan och styrketränar tre gånger i veckan, men vad gäller cykling så har jag nog inte ens suttit på någon av mina cyklar mer än en dag/vecka under september månad.

Jag vet att september brukar vara den månad på året som är allra tyngst för mig. Denna höst tar nog priset. De senaste åren har jag haft en stabil miljö vad gäller mitt arbete och min familj vilket har skapat en trygg bas för att kunna tackla den höstblues som varje år verkar drabba mig.

I år har det tråkigt nog stormat en del på min avdelning. Nya chefer som vill sätta sitt avtryck och ändra på allt möjligt. Vilket har inneburit att jag from denna vecka kommer att få återgå till min tidigare säljroll.
Vad det kommer att innebära för min epilepsi har jag ingen aning om. Min läkare gjorde dock klart för mig att jag skulle undvika stress. Det är lite svårt när man inte vet hur ens jobb kommer att se ut under den närmaste tiden, och hur denna nya roll kommer att påverka mina och min familjs vardagsrutiner.

All ovisshet har tagit allt av den lilla energi som jag hade och jag får återkomma när allt har lugnat ner sig. OM det gör det vill säga. Annars är det kanske dags att hitta en ny stabilare plattform.

En positiv sak är att det går framåt med mitt senaste lilla projekt. Den är tänkt att bli en frankenbike, men nu i vinter kommer den att få tjänstgöra som pendlare om jag kommer igång igen med pendlingen vill säga.

Hoppas kunna dyka upp på några cykelavslutningar nu under oktober, så vi kanske ses där. Om inte så ha en skön höst och ta hand om er. VI hörs.