Lite svårt med motivationen ibland.

För ett par dagar sedan fick vi säga farväl till en älskad familjemedlem. Berlioz har varit med oss i mer än 14 år, men nu var vi tvungna att låta honom somna in. På fredag åker vi till Umeå för att begrava min frus moster.
Som min dotter sa : Det här är den sämsta julen nånsin.

Blir att ge barnen mer tid för att försöka se till att den känslan inte tar över.

Som det känns just nu så tror jag att jag pausar alla egna planer. Känns som att jag behöver få komma ikapp innan jag kan planera framåt.