Guidad tur runt Eliasjaktsbanan.

Perfekt väder för en Mtb-tur. Det var länge sedan jag var ut i skogen och körde så detta skulle bli ett perfekt tillfälle att prova om man jag hade någon ork/teknik, eller om jag skulle bli avhängd i första backen.

Hade mina tvivel om jag skulle orka att cykla upp för vissa av de brantare backarna eftersom jag har singelklinga fram. Visade sig att jag med mycket möda kom upp även i de brantare partierna, men jag kommer att behöva åtgärda utväxlingen.
Kom iväg lite sent hemifrån så det blev att köra på tröskeln till samlingsplatsen för att alls hinna dit i tid, vilket inte är optimal uppladdning.
Vi var elva tappra som skulle testköra banan. Fördelen med att bli guidad runt en bana är att det finns ingen risk att bli droppad på vägen. Utan vi skulle vänta ikapp varandra och att farten skulle hållas på en beskedlig nivå.
 

 Samling innan start.

Samling innan start.

 Måns

Måns

 Blom

Blom

 MIcke

MIcke

Jag kan bara hoppas att vädret blir lika bra när det är dags för den riktiga Eliasjakten, för 18 grader och sol är perfekt för skogscykling. Jag har inte testat särskilt många banor på andra orter, men jag tyckte om den här. Riktigt fin blandning av allt som en svensk skog kan erbjuda.
Så tar jag mig runt bana så gör de flesta det.
 

Många timmar blir det...

När cykeln är det transportmedlet jag nyttjar.

Kort veckosummering:
Har blivit mycket pendling och andra ärenden så totalen har blivit ganska hög även om det inte har rört sig om kvalitetspass.

Två av veckan alla pass har varit tröskelpass. Ett pass på trainern och ett av alla pendlingspass kördes som tröskelpass, bägge dessa gick sådär.

Det känns i kroppen att vi har skruvat upp styrketräningen och alla timmar i sadeln. Benen har känts trötta. Hoppas att det ger sig denna vecka.

Positivt är att jag har äntligen blivit klar med fruns MTB. Bild kommer.

Fick även stifta bekantskap med en nyfiken hundvalp vid namnet Susa, bara 8 veckor gammal.

 Nyfiken valp.

Nyfiken valp.

Styrkepass och hjärngympa

Blev att jobba idag, men säg den lycka som varar. Fick besked under dagen att dotten hade insjuknat, och eftersom frun är sjukskriven så blir det jag som få ta VAB. 

Verkar som om det blir att till bringa påsken i sjuksängen. 

I morse tänkte jag till och tog powertaphjulet från tempocykeln. Hade en tanke att jag skulle kunna köra kombinera dagens pendling med dagens träningspass. Styrkeintervaller stog det på schemat. 4*4min FTP+20%, 70 i kadens. Hade tidigare räknat ut att mer än fyra intervaller kräver en omplanering av min pendlingsrutt, och eftersom detta är första gången jag kör detta utomhus så börjar jag lite försiktigt.

Fy vilken hjärngympa det blev. Var ett par parametrar mer än normalt att hålla rätt på. Att hålla tiden på intervallerna samt rätt effekt och kadens i byig vind och mycket påsktrafik(stressade förare med breda släp fulla med skotrar och kälkar) är inte det lättaste insåg jag när jag kom hem. Lika slut i hjärnan som i benen.

Intressant var att jag brukar inte orka hålla mer än 10% över FTP på trainern, men nu orkade jag hålla mer än 20% över FTP.

Hoppas att jag kan köra intervallerna med klubben imorgon, men det beror helt på hur kry familjen har blivit. Egentligen står det syre-intervaller på schemat. Får se vad det blir.


Tror jag skippar testet idag.

Det var tänkt att jag skulle samåka med min fru idag. 

Tyvärr så är hon förkyld och skulle stanna hemma idag.

Så det vara att klä på sig och rulla iväg till jobbet. Soligt och fint, men -11 grader. Huttrigt värre, de första kilometrarna.

De stora temperaturskillnaderna  gör pendlingen lite extra bökig nu på våren precis som på hösten. Det blir en massa kläder att släpa hem på eftermiddagarna.

Dagens oplanerade pendling gör att jag tveksam till att göra testet idag. Jag brukar vilja göra testerna efter en vilodag så att förutsättningarna är lika gång från gång. 

Eftersom frun troligen blir hemma även imorgon och skall bort på fredag så kommer jag nog att måsta skjuta upp testet till helgen.

Nedåtgående trend, eller bara tillfällig dipp?

Idag var det dags för ännu ett av veckans tröskelpass. 5*8min stod på schemat, det känns som att jag har tappat en del vad gäller min trösketräning nu den senaste tiden när fokus har legat mer på att bli frisk, pendla och intervaller. Två veckor i februari försvann i förkylning så det finns en del att ta igen.

Planen för dagen var att hålla 195-200W, W och snitthr blev följande:

13/3:   207/151,  200/153,  194/151,  190/150,  194/152

Den 29/januari körde jag ett likadant pass men då var målet 210W, med klart bättre resultat.

29/1:   213/145,  211/147,  208/148,  208/148,  219/150

 

Högre puls och lägre effekt, bara hoppas att det inte är en trend som jag ser.
Jag vill ju att tröskeleffekten ska gå upp och inte ner.

 

Tur att det ligger lite fler längre pass i min kalender den närmaste tiden, känns som att det kan behövas.

Pendling, bra för konditionen?

Undrar egentligen vad all dessa pendlarpass gör för min kondition? Är det bra eller är det mest  slitsamt? Ibland när jag trampar på så känns det som att jag hamnar i en komfortzon där trampandet liksom inte känns produktivt, det liksom bara finns där. 

Fast det är klart vill man bara öka konditionen så finns det nog mer effektiva sätt att träna.

Pendlingen har sina fördelar: en stor fördel är att zon1 träning inte tar så mycket tid från vardagen. En annan fördel är att det tränar pannbenet. Det är normalt lätt att bli bekväm och ta bilen om det finns risk för dåligt väder. Fast med min sjukdom så är bil inte ett alternativ idag, utan tidigast i november. Så det är bara att bita ihop, sätta sig på cykeln och trampa.

Pendlingen tillför som jag nämnde en del träningstimmar i zon 1, vilket mitt knä är inte helt överens med. Den skada jag har på vänster knä gör att jag inte klarar av mängd särskilt väl, utan det passar bättre för knät att köra kort och hårt, vilket resten av mig inte alls gillar.

Frågan är vem som vinner i längden...kropp eller knä?

Pendling i medvind.

Jag var jättenöjd för ett par dagar sedan när pendlingen tog knappt en timme. Idag med halv storm i ryggen så satte jag årets hittills snabbaste tid. 

45min 9 sek. 24,7km/h i snitt.
 

140310.JPG

Summering av föregående träningsvecka:

Total träningstid, 11:20.  TSS:566
Cykeltid: 10:20. Tre dagar pendling, två intervall och ett långpass. 
Styrketräning: 1 tim.

Stormigt långpass.

Idag var det tänkt att få in veckans långpass, planen var 3 timmar. Klart kortare än några andra från klubben som siktade på 16 mil. Vis av erfarenhet så vet jag att mina knän inte tål så lång belastning utan att de följande veckors träning blir lidande.
Att det var soligt underlättar alltid när man ska ut på långpass. Första delen av passet var det bara jag och min egen skugga som körde en kortare runda innan jag eventuellt kunde ansluta med några andra cyklister.

 Jag och min skugga

Jag och min skugga

Två gånger under denna korta sväng runt lillpite blåstes jag rätt ner i diket. Byig vind kan verkligen ställa till det för oss cyklister. Som tur var så var det ner i diket jag blåstes, för att blåsas mitt ut på vägen är inte roligt. Min farten var ibland nästan ner på ensiffrigt när vinden var som värst.

Väl tillbaka på väg mot svensbyn så blev jag ikappkörd av några fler från klubben. Följde med dem till blåsmark, men eftersom de tänkte ta vägen över jävre och det skulle ta för lång tid för min egen plan så avvek jag mot hortlax.

 Det snabba gänget.

Det snabba gänget.

Mötte efter en kort bit fler cyklister som hade vågat sig ut i vinden. Kurt och Angela var på väg åt andra hållet och skulle köra via  stockbäcken och lillpite för att sedan köra mot piteå. Detta passade mig perfekt. Roligare med sällskap än att cykla själv.

 Kurt och Angela i kamp mot vinden.

Kurt och Angela i kamp mot vinden.


Sträckan svensbyn-stockbäcken har aldrig varit så jobbig med den motvinden som vi hade idag.

På det stora hela så har det varit en bra dag i sadeln, totalt 2tim 46min, och 47,7km.

Nu är det dags för helgstädning av huset.